happy go lucky med kesoplättar

Jag äter enligt GI-modellen för tillfället efter flera djupdykningar i litteraturen efter mat som gör gott för själen och får mig att må bra. Det här är ett led i mitt nyfunna intresse för välbefinnande och livsglädje där jag insett att kroppens må-bra-faktor och själens dito är beroende av varandra.

De flesta vet ju vad GI-metoden är så jag tänker inte gå in i detalj på det, det är bara så trist.

Ungefär två (eller är det tre) veckor senare på min GI-resa känner jag att blodsockret och humöret är mycket stabilare. Inga heidisks berg-och dalbanor längre. Nåja, inte så dramatiska i alla fall. (I och för sig kan det ju vara min psykofarmaka som gjort detta men det vill jag inte tro).

Bra mat och meningsfulla tankar och dito sysselsättning gör susen för den utarmade heidiska själen. Plus att jag rensar ut saker och ting som inte ger mig någonting överhuvudtaget. Plus att jag anstränger mig för att göra något nytt och trevligt varje dag. Igår hade jag filmfrossa. Ett glas vin, parmalindad mozzarella och den mörkaste chokladen du kan hitta. Filmerna? "Hilary och Jackie" och "Miraklet i Lourdes". Hur trevligt som helst!

Nu tänker jag ta en brunch. Kesoplättar med banan och en stor mugg med mullbärste. Därefter kränger jag på mig mina sköna ingådda Timberland-kängor och ger mig ut på en hurtfrisk skoterspårspromenad med min knäppa Halifax.