Läsdagboken - Hemligheten av Philippe Grimbert

Philippe Grimberts Hemligheten kräver en omläsning eller också ska du vara medveten om att du måste läsa den riktigt, riktigt långsamt för att smälta berättelsen. Ingen bok för otåliga alltså trots att den är så liten.

Jag har forcerat många många böcker om Förintelsen under mina läsverksamma år. Fortfarande poppar det upp titel efter titel i bokutgivningen. Tänk bara Steve Sem-Sandberg De fattiga i Lodz och Per-Agne Erkelius Hotell Galicija och Tatiana de Rosnays Sarahs nyckel.

Det här är författarens egen upplevelse av sin uppväxt i efterkrigstidens Paris i efterdyningarna av Förintelsen. Hans familj har en hemlighet, en hemlighet som präglar hela hans uppväxt.

Philippe är ingen särdeles muskulös gosse, hans föräldrar är däremot superatletiska. På vinden hittar han en dag en gammal dammig leksakshund som han tar under sina vingars skugga. Samtidigt uppfinner han en låtsasbror, Sim, åt sig själv. Sim är allt Philippe inte är; musklig, stark och en fighter. Det visar sig sedan att det en gång funnits en riktig Simon...

Och sedan säger jag inget mer.

Det här är en berättelse som känns i magen, den är naken och gripande och så väldigt väldigt bra.